Min största rädsla är att falla ner
så långt att ingen stege leder rätt.
Min första rädsla var att falla mer
och därför tog jag vägen motståndslätt.
Men glömde oerfaren att den fege
förtjänar inga steg, och ingen stege.
Jag var ej ämnad att med samtid rusa
med huvud ned, i kallsint hjältemod.
Min födsel var ett möte med Medusa,
min kropp sa stopp, mitt bröst var stenens stod.
Jag fruktade att falla. Stod jag nästan stilla
så kunde jag väl inte tröstlös trilla?
*
Men föll, det gjorde jag ju likaväl,
för stillastående satt ur balans
har härveltråden hamnat kring min häl
och linbobinen rör sig på distans.
Jag vinglar sammanflätt med nornortrådar,
jag trampar snett, i allt som inte skett
och snubblar över kanten, där det bådar
att falla dit, där ingen stege leder rätt.
**
Har du legat i en brunn,
känt hur ljusrand kägeltunn
flyr allt mer på avstånd?
Har du i allt mörkt och vått
famlat både stort och smått
i din egen gravrond?
Sett vid nagelskrap mot mur
hur en murken stegkontur
saknat sina pinnar?
Och hur dina gårdagstramp
hos din överlevnadskamp
livslusten besinnar?
Det är så mörkt och kallt
och fuktigt överallt.
Mitt andetag bär salt.
Jag känner luftens tillit alltmer tunn.
Min irrblick finner ingen ro
jag är legendens Sadako
på bottnen av sin brunn.
***
Septemberlöven skiftar gult och rött
och strilar solen vitblek i sin ton.
Jag har med något trälock sammanstött
i denna sena höstexekavation.
Med murkna springor strilar locket ljus
igenom stenen, nedåt bottnens grus.
Och längst på botten skymtas en därinne
emellan mögelgröna plankors pinne.
Jag gräver undan mullen som ansamlats
på önskebrunnens övergivna lock.
Det syns små rispor där mot ljuset famlats
kring låsets haspanordning, och
jag lyfter lockets lucka förr förseglad
att blicka nedåt innanmätets hål.
Mot hålrum står jag, fullt grundvattensspeglad
där vattenytan bryts av bottnens föremål.
Jag stirrar irrigt på ett förruttnat lik
som bär mitt eget anletes mimik.
Bunden vers (Rim)
av anathema
Publicerad 2024-08-31 00:04
ej medlem längre
Oj! Vad bra. Med mening, djup och rytm. Grymt!
2024-08-31