Min far var en lurig gosse, till och med som död var han sig lik. Visst var den väl osmaklig? Även om något verkar kunna som slå väl ut, i teorin. Resultatet kan mycket väl bli en sådan där best eftersmak.
Tanken på hämnden, att den skall tjäna till
att som paralysera mottagaren, som slå blå
dunster i ögonen på, försöka få mottagaren
att må lika illa som en själv.
När ens egen syn på världen skulle kunna
handla om att 'eftersom alla är emot mig,
kan jag allt visa dem att även jag kunde'.
Tanken, känslan och fantasierna
kring att hämnas är litet som att gång på gång
få 'äta en god bit mat', 'läppja ett gott vin',
'höra den mest intagande musik' et cetera.
Problemet är väl att om en hämnd
blir utförd, ett sådan skeende tillåts hända.
Det aldrig kan väl lösa förlusten av något.
Det är ungefär som försök att upprepa första
försöket. Det existerar bara en
första gång, alldeles oavsett hur det sedan
'föll ut'. Oavsett första gången är som att
vinna högsta vinsten eller blev besvikelsens
gråsvartnande aska i upplevelsen.
Prosa av lodjuret/seglare
Publicerad 2024-09-12 18:09