Kärlek, sanning och uppror!

Samhället är fullständigt galet. Suger blodet ur de blekhyade medborgarna. Kräver allt tills sjukskrivning endast återstår och man vill ta livet av sig. Du kommer inte undan stressen och sömnproblemen. Barnen som måste hämtas på dagis och du vill inte exponera dig.
Samhällets speed är omänsklig och tar ett existentiellt strypgrepp som förmörkar ditt förstånd. Att gå på permanent sjukersättning är din stora dröm. Att slippa försöka, att slippa försöka med det fullkomligt omöjliga. Kan man bara få ett lugnt och värdigt liv? Att jobba inom hemtjänsten är en förnedring för alla stackars inblandade. De gamla som luttrat och tålmodigt sitter och tittar ut på fåglarna. De gamla som går på stesolid och deras barn som är stressade och utarbetade för att orka och hinna komma och hälsa på. Barnbarnen som nästan inte kommer ihåg mormor. Sverige som vibrerar i en eufori över att livet går så fort, är så ytligt och meningslöst. Ni sitter på en fin restaurang och firar din kroniska och toppen välsignade sjukersättning. Du kan sova igen på nätterna och slipper det snurrande kaoset inne i huvudet. Att slippa delta i samhällets galna surrealism. Att ha ett liv som går att njuta av då och då. Så som du föreställde dig vuxenlivet när du var ett barn fylld av lyckliga drömmar.
Medan de gamla människorna sitter och spanar efter fåglar utanför fönstret med stesolid i blodet. Sverige är ett bra land tycker Statsministern. Ja men för vilka? Verkligheten som inte känns verklig. Verkligheten som smakar tomt godtyckligt prat och svekfullhet av politiker och makthavare som inte vet vad de sysslar med, som inte vet vad konsekvenserna blir av deras beslut. Jag som skriver detta går också på en välsignad kronisk sjukersättning som är en semester för själen och förståndet. Mörkerstressamhället som gräver sin egen grav. Det enda som finns att sätta emot är kärlek, sanning och uppror!