Och då tänker jag mycelier
På Katten som leker i mormors garn
Och nystanet som bara blev mindre och så mycket mer
På det som var varmt och trassligt, varsamt och tidskrävande
Klockan lät minuter bli
timmar dagar kanske stannade den något år
som våra händer, stilla, I rörelse, en växelkraft växer
tankar, möten och hjärtat
öppnadsvarmt tick tack ifrån kärve och ister
Tavlor som lever i Speglade glas gråsparvarna bredvid
brasan brinner ner
Tiden i ögonen
och vi är så tysta. Hör! Bara Stickorna picklar
kattan spinner och månens o'svar lyser
där i nätet darrar fångst
Av morrhår och silvertrådar
väver kartor
Mormor gungar
En ö
i tystnaden hörs bara hennes sånger
Fri vers av Skatflickan
Publicerad 2025-01-01 10:45
Lena Söderkvist
Tiden som går förenas med ögonblicket här och nu. Sällsamt.
2025-01-04
Solweig Jansson
Väldigt fin ! Bokmärker !
2025-01-02
Emanuel Sigridsson
Det svåra med Skatflickans lyrik är att den är tidskrävande. Ur en aspekt är det som att läsa eldhärjad skrift som smält samman, men med tålamåd finns de semantiska fälten (betydelserna) öppnare än man förväntar sig. Här är det tid, sammanhang, mönster och värme som är primära, och fälten håller sig till en ordningsföljd som går att följa. Och genom tålamod öppnar sig "utgrävningen". Det betyder inte att det finns en betydelse, utan som all modern lyrik är texten bemängd med betydelser. Och jag tänker att varje läsare, som vill läsa Skatflickan, hittar sin tid och sitt rum. Om jag skulle öppna mitt sätt att läsa texten skulle jag göra det med ett barns ögon.
2025-01-01