Döm mig inte efter mina framgångar.

Det är en riktig utmaning att inte lyckas uppfylla samhällets krav. En kamp som pågår varje dag. Jag ser hur du kämpar och hur människor successivt lämnar din sida. Din kamp är så uppenbar och ibland tar tårarna över när tankarna far.

Det som de flesta tar för givet är en riktig utmaning för dig. All ansträngning resulterar oftast i ett nytt nederlag och självförtroendet och självkänslan får sig ännu ett slag. Insikten av att dina förväntningar var för höga ger ett hårt slag i hjärtat.

Omgivningens dömande blickar och nedlåtande kommentarer bränner i ryggen och stödet som en gång var så uppenbart finns inte längre kvar. Insikten av att de som en gång sa att de alltid skulle stanna kvar sakta börjar falla av blir ett smärtsamt slag. De ser inte din inre kamp. Hur mycket du anstränger dig, alla upprepade misslyckanden och hur hårt du kämpar för att inte ge upp. Alla gånger som din prestation inte är tillräcklig och all ansträngning resulterar i ännu ett misslyckande. Varje utmaning är svår att bestiga och innebär oftast flertalet misslyckanden längs vägen.

För varje misslyckat försök ser omgivningen ner på dig lite mer. När du är i störst behov av deras stöd så försvinner dem. Du märker hur människor successivt börjar förlora tron på dig och hur de till slut ger upp på dig. När din prestation inte är tillräcklig, trots flertalet försök orkar de inte stanna kvar. Du lämnas dock kvar med tankar som far. Alla gånger som människor har sagt att de trott på dig och sedan lämnat och gett upp på dig. Jag vet hur det river i hjärtat och hur ont det gör att känna sig otillräcklig. Det är nämligen mig jag skriver om.

Jag har tappat räkningen på hur många som har gett upp på mig genom åren. Alla människor som har sagt att de aldrig skulle lämna mig för att sedan försvinna när jag inte lyckas uppfylla kraven som ställs. Idag tycker jag att det är positivt att kunna bli av med falska människor snabbt. Det har dock varit väldigt jobbigt tidigare i livet.

Absolut, jag misslyckas ofta och min prestation är sällan tillräcklig. Jag är dock fruktansvärt envis. Att ge upp är inte min grej. Du kommer ser mig falla, men du kommer också se mig resa mig, borsta av mig och fortsätta framåt. Jag har fått så många smällar genom åren. Vissa hårdare än andra. Trots det har jag alltid lyckats lappa ihop mig själv och fortsatt framåt.

Livet är fruktansvärt orättvist många gånger. Det är dock många som har trotsat oddsen, utmanat begränsningarna och gjort det som ansågs omöjligt. Jag är en av dem och jag vägrar att acceptera nitlotten jag har fått. Oavsett hur många smällar jag får så kommer jag alltid att resa mig och fortsätta framåt. Döm mig inte efter mina framgångar utan efter hur många gånger jag har ramlat och rest mig igen.