Scenrummet pulserar,
en värld av trä och skuggor,
där gränsen mellan verklighet och spel suddas ut
Hon står vid estradkanten,
sekunderna vilar i hennes hand,
en inandning ---
ljuset fångar henne, håller henne kvar
Salongen är mörk, väntande,
strålkastarljuset skär genom tystnaden
Här i detta ögonblick
är hon absolut fri
Fri vers av Tiomilaskog
Publicerad 2025-03-10 15:00