Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få

Stämningen i samhället är som på en stressad och aggressiv begravning där besökarna bara vill skrika rakt ut. Samhället som inte riktigt klarar av att ställa diagnos på sig själv. Vad var motivet bakom Campus Risbergska? Samhället som vill dölja sitt ansikte i händerna och gå hem och lägga sig. Samhället som bara vill ha ett sällsynt lugn och ro. Få uppleva kärlek och glädje. Prästen som skriker att nu måste ni skärpa er! Besökarna som storgråter. Kistan som står där framme som ett bevis på att döden faktiskt existerar. Aprilsolen som flödar och avslöjar våra skavanker. Livet som måste levas med nån slags värdighet. Ömheten är inte utrotad i världen. Livet som ruvar på hemligheter. Gud som vakar över oss och vill att vi lyssnar. Vi har börjat att meditera vilket är mycket givande. Blåsipporna blommar med sin magi. Vi lever en dag till min älskade. Det goda livet är inte för sent. Jesus Kristus ska visa oss vägen. Han vet vad vi behöver. Han kan hantera våra demoner. Han lugnar ned stormen. Träden och buskarna ska grönska, blommorna ska spira och slå ut, kärleken ska flöda och göra mirakel, trots Rickard Andersson och hans illdåd. Ljuset som besegrar mörkret som det alltid har gjort. "Varje djup sorg har förlorad glädje till föremål. Tappa inte bort denna riktning. Låt inte sorgen glömma sitt ärende. Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få." -Harry Martinson.