Inte längre bort än ett andetag

Maj kom med aprilväder och jag kunde bara skratta
Gruset knastrade fortfarande under sulorna,
vinden lekte oberörd mellan björkar som nyss vaknat

Jag gick utan förväntan,
som någon som lärt sig att det mesta ändå blir till något -
även när det inte blir som man tänkt

En plastpåse dansade framför mig
och jag log åt dess obekymrade svängningar

Lycklig, kanske inte,
men frisk i steget,
friheten låg inte längre bort än ett andetag

Jag sänkte blicken mot det lilla,
en ensam krokus,
ett par barn som lekte fiskande med pinnar,
en äldre man som höll sin keps i vinden men inte klagade

Inget att förvånas över
Allt ändå funnet - i rörelsen, i dagen som bar mig

Så jag satte ner ena foten
framför den andra
Och så vidare
Det räckte