Det är så märkligt här i världen. Själv har jag min egen tro, på olika fenomen. Var och en bör absolut rida sin käpphäst från start till mål. Själv tror jag exempelvis ibland att klockan är en kvart över, när den bara är kvart i, men det är ju också jag..
...går till så att någon som heter Elin tittar på
den febrigt sjuke, genom ett nyckelhål eller ett
sugrör, toalettrullen har visat sig mindre bra.
Det fungerar extra väl
om den sjuke kommer på 'artigt social visit'
och 'än bättre' om hon är släkt med patienten.
Att Elin ännu inte har öppnat en klinik där en
dörr med kikhål kan återfinnas,
är ännu en gåta för läkarvetenskapen. En som
självklarhet är dock att råkar ditt namn vara
Elin och du pluggar till att bli läkare, så är det
helt onödigt. Det räcker med
att du befinner dig i samma våning med en dörr
emellan, för att du skall kunna bota dina patienter,
blott de tar sig för med att sitta och hosta och
snora och svettas och frysa.
Denna metod är ännu i sin linda, men tron på den
är stark och väntrum är det ju gott om, har jag hört.
När jag var hos en tandläkare, vid namn Anna, för
en del år sedan,
så fungerade det inte alls lika bra som när jag bytte
till fröken M. Hon hade i och för sig personal som
stundom befann sig 'i god tro'. Men det visade sig
'inte räcka ända fram',
riktigt, utan fröken M måste 'ta sig en titt', och sedan
blev jag 'frisk'. Mitt leende blev fint och hennes eget
leende blev brett då jag betalade för nöjet att sitta
mig frisk i hennes tandläkarstol.
Att hon valde bland sina blänkande instrument att
rota en smula i min mun med. Det var bara för syns
skull och likadant var det troligen med litet olika
borrar och sprutor.
De var mest till för att jag skulle kunna tro att hon
gått i skola och fått utbildning i att laga andra unga
människor. I själva verket räckte det med att gå dit
och sitta i väntrummet,
tills det var min tur att 'ta plats i heta stolen'. Hon
kom sig för med att titta på mig, tala till mig med
pedagogiskt lugn, samt greja litet med blanka grejor.
Tänka sig hur det kan vara.
Om bilden.
Här har jag sökt efterlikna en sommardag då Jonas
kom sig för med att ligga utsträckt och kika ned
i vattnet från en kajliknande mark i Karlstad för
något dussin år sedan. Han är den där lätt nyfikne
tjommen till nyfiken i en strut.
Prosa (Kortnovell)
av lodjuret/seglare
Publicerad 2025-07-18 09:26
Rakel Stenmark
Får mig i tänket när vi småsyskon kikade i nyckelhålet till badrummet. Vi ville se de större systrarna i badkaret om vi kunde. Så fnissigt och kul vi hade. ;)
2025-07-18