Magnus, som inte hette Ladulås i efternamn, bar ett något annat namn jag blygs för att ens som nämna här. Den där framsynta människan som skrev om framtidens visioner på rimmad vers och som finns såväl i pocket som i
Magnus kommer att
hittas vid någon
annans pappersfyllda skrivbord,
med ett vält
bläckhorn fyllt till
brädden med kulspetspennor
som numera felaktigt
går under att
talas om som
just bläckpennor. Trots
att de är
ungefär lika falska
som en dublon
med Napoleon präglat
mynt i sig,
som är av
en förtryckt version
gjord efter artonhundratjugofyra.
(Om bilden.
Det svarta är inte en del
av kajkanten närmast vattnet,
utan istället skuggan av kajen,
ehuru solen befinner sig
på annat håll än framför bilden.
Detta kan konstateras
om blicken faller i den del av vattnet,
vilket befinner sig
delvis i den mer synliga delen av vattnet,
eftersom vågor vid vattenytan befinner sig
dels i det synliga vattnet och
delvis i den del av vattnet där skuggan synbarligen faller...)
Prosa av lodjuret/seglare
Publicerad 2025-08-04 01:10