Din själ drar sig tillbaka i skuggorna –
varningssignaler jag inte såg.
När du sjönk bakom horisonten,
lämnade ditt andetag en slöja över min framtid.
Vi möts i drömmar där tid är ett sår,
ett blödande mått mellan oss.
Du är både här och inte –
en hand jag känner men aldrig når.
Natten smälter mot fönstret,
ger vika för gryning igen.
Jag vaknar med ditt namn på läpparna,
ett vilset skepp som söker hamn.
Om saknaden är din tystnad,
blir jag språket du kan tala
när du glömmer bort vem du verkligen är.
I ljuset som drunknar vid ditt fönster,
på kuddens tomma plats,
i dina andetags dolda dans.
Älskade skatt, vi behöver inte himlen,
eller evigheten – vår kärlek sträcker sig
bortom gränser dit ingen annan når.
Tills inget återstår,
förutom känslan av ditt hjärta mot mitt,
ett löfte vi gav varann.
© Charlie T Svensson - 2025
Fri vers (Fri form)
av Charlie T Svensson
Publicerad 2025-08-07 13:37
Sefarge
Genom-arbetad skrivelse! Med känslo-berörings punkter även innanför andra avläsares ögon? ;)
2025-08-07