Bakom hans blick

Han träder fram som nattens herre,
med händer smidda av järn och eld.
Hans ord är vassa som klingan vid hans sida,
och hans vilja bryter män som torrt glas.

Alla talar om honom som om han vore en storm,
blott för att frukta och förgöra.
Men jag har sett något annat i hans öga
en glimt av människa, dold bakom pansar.

Kanske är det inte nåd han bär,
utan en längtan han inte vågar kalla vid namn.
Kanske är hans godhet blott en svag låga
som flämtar i mörkret,
och som endast den som stannar kvar i natten kan se.

Och jag, som alltid sökt det farliga,
dröjer kvar där andra flyr
ty i hans skugga har jag sett
en sanning varken han eller världen vill vidkännas.