Logga in


Inspiration: Laleh - Goliat. Det värsta med att förlora sitt närminne är inte att vara förlorad i nuet utan att vid "klara stunder" förnimma med klarsynthet hur man en gång var personifierad.

Vad var det jag sa

vad var det jag gjorde

vad var det jag borde

just nu idag

 

mina barndomsminnen

har lysts upp 

ifrån förträngningarnas lupp

denna excellence för glömska sinnen

 

till förmån för ett minitiöst bortskjutande

av nuet i dess formbara berikande

saknaden stor efter mitt forna jag den ande

utan ett minne sviktande det gråtmilda tjutande 

 

ursäkta mig igen

vad var det du just sa

nu eller för en stund sedan

jo min hörsel är dålig ideligen

 

jag går till mitt sovrum med bestämda steg

vetandes om vikten att ta den medicin

som får mig att fungera utan vin

glömskan kommer ikapp tvivlandet neg

 

jag går sedan tillbaka till det rum

plötsligt stannar jag upp i slentrian

undrandes stelnad av förtvivlan 

tog jag mina läkemedel i minnenas slum

 

varifrån kom jag

därifrån vandringens mål

handlandes och vägvalens dilemma

vad var det jag skulle handla idag

 

min mor säger

gå och hämta dessa saker är du snäll

de är inte för tunga väll

mången recept och matiga ingredienser hon äger

 

jag går till köket mot en översvämmad kyl

vad var det jag skulle hämta

ovissheten får mig att flämta

vad var det hon sa hjärtat får sig en oväntad syl

 

... går tillbaka 

    ...  min mor säger

         ... vad glömsk du är

              ... idag.

 

 

 

 



Fri vers av Leo Lo
Publicerad 2025-08-16 11:22