... att bara tycka om
utan att man ens kan
förklara för sig själv
varför eller mer precist
vad det är som gör
att man känner så ...
Det jag här på poeter.se
kommit att inse
något lite mer
är
att det finns medlemmar
man inte ens känner
annat än genom
deras textflöden
som direkt och indirekt
berättar så mycket mer
än vad Internet i sig
medger en att verkligen se
av och om deras
liv och levnadsöden ...
Men precis som
det är i verkliga livet
finns det människor
som förmedlar
såväl det väsentliga
som mycket annat
av allt och ingenting
som hänt dem
på deras väg
mellan
vaggan och döden ...
... att man bara inte kan
underlåta sig det faktum
att man så känner
att det är som om
de redan sedan länge vore
eller gärna
skulle få vara eller bli
en av ens allra bästa vänner ...
Att det sedan finns
även sådana som
man tycker så innerligt
mycket mindre om
att man helst ej ens
önskar påhälsning av dem som gäst ...
... då antingen det
de förmedlar i sina textflöden
eller det
de visar av sig själva
genom sina kommunikation
eller
både ock ...
... blott bara får en
att må riktigt dåligt
eller förmår
att även riktigt bra dagar
eller nätter
få en att tappa all inspiration
och lust till skrivandet i sig ...
Ja, dessa människor
är sannerligen
lika välkomna i ens liv
som kolera eller pest ...
- Samtidigt får jag nog bekänna
att det är blandningen
av alla dessa extremvärden
på vänskaps/bekantskaps-skalan
som är det som tillsammans
med alla varianter som finns däremellan
som bidrar till
att man ständigt tillbaka hit komma vill ...
... bara en liten, liten stund till ...
Kanske är det
kontrasterna
och all variation
som är så unik
från person till person
vilket får mig
att oavsett
gång på gång
lyckas återfinna min inspiration ...
Övriga genrer (Drama/Dialog)
av Peter Stjerngrim
Publicerad 2025-08-21 04:11
gammalochångest
Väldigt fint skrivet.
2025-08-21