det skedde på samma gång
vattnet reste sig över trottoarkanten
blänket av strålkastare
dropparna som flög i den fuktiga novemberkvällen
satte sig på hennes kappa
ett vindkast
en bils brummande
en kropp som närmade sig en annan
en jordklump rullade ner i rännilen
en murad vägg med torn mot himlen log
ett frö
ett torkat blad
hon såg det
det spände i luften
det knakade lite
dröjde drog och landade åter
som en gunga for allt neråt neråt
innan kaskaden av liv exploderade i en mikrosekund
hon var häpen
Fri vers (Fri form)
av Hestia
Publicerad 2025-11-27 17:47
lodjuret/seglare
Den där gamla tanten, hur retligt är det inte att som förlora just vid målsnöret.
2025-11-28
animan
Ett ögonblick kan rymma så mycket.
2025-11-28