Jag sätter stegen efter vindens okynneslek
som häller ut ymniga duster av rusig konvalj
och spårar mig in i skogsbrynets vita matta
Vinden lättar foten mot grenverkets gardin
där speglande blad skäms bort av glimmer
som vågar sig ner på stigen i vibrerande öar.
Suset vilar virvlarna mot gräsmarkens kudde
broderad med kattfot, mandelblom och viol
och vinden stillar mig i daggkåpans prisma.
Fri vers av Dolcehalit
Publicerad 2026-02-07 01:20
S.A.I. Steve Lando
härligt bevärmande diktskapelse
2026-02-09
AndLou
Din dikt hyllar konsten att släppa kontrollen och följa livets lekfulla rytm, där människan finner harmoni genom att spegla sig i naturens generösa skönhet. Härligt!
2026-02-08
Kungskobran
Fint fångat känner lukterna
2026-02-08
Sparvögat
Så fint att få vila i dina värmande toner och så längta till våren…
2026-02-07
sphinx
missat denna... både rörelse och vila i denna naturdikt. naturen läker...
2026-02-07
Softicecream
"...gräsmarkens kudde broderad med kattfot, mandelblom och viol.." Underbart :)
2026-02-07
John B Lund
En varm, mjuk och skön text som får mig att längta till vår och sommar. Februarikylan lyckas nästan alltid bromsa upp klockan och trots det ljusnat lite känns dagarna oövervinnligt gråa och långa.
2026-02-07