Du såg på mig, jag var alldeles naken,
skinn och ben och tårarna de rann!
Jag vrålade dödens sång ... hjälp mig!
Jag är här, viskade jag, och la min hand över din!
— Ser du mig, svarade du, rädslan får hela mig att skälva!
— Jag ser, sa jag, och jag går ingenstans.
— Håll mig, bad du, tills natten släpper taget
— Jag håller dig vännen, lovade jag, tills gryningen andas med oss.
— Tack snälla, svarade du, jag vill känna mig trygg, om än bara för stunden.
Din andning darrar till, som när en ny våg möter stranden, när läppar kanske söker nackens dolda, mjuka vrå. Där nu nattens mörka värme har flätas samman i våra händer, och allt som någon kunnat hoppas på, är nu närmre än någonsin.
För i denna stillhet blir det tydligt att den största omtanken inte bor i de stora gesterna, utan i den ordlösa omsorgen, i viljan att vakta och i stunden bära någon annans skörhet. Att se dig är att förstå att vi aldrig är så hela som när vi vågar vara trasiga inför varandra. Vi är inte längre två ensamma väsen som möts, utan en gemensam viskning upp mot universums tystnad.
Här, i det mjuka ljuset där rädslan äntligen gett vika, vilar vi i förvissningen om att det vackraste vi äger är det vi ger, en hand att hålla, ett hjärta som lyssnar och en närvaro som säger att du aldrig mer behöver bära världen ensam. Gryningen är inte bara en ny dag, den är ett löfte om att vi får börja om, om och om igen, för att kunna ge varandra en trygghet ... värd sitt namn!
© MissBraw & AndLou
Övriga genrer (Drama/Dialog)
av MissBraw
Publicerad 2025-12-18 19:49
Eva Langrath
En text fylla av kärlek och värme.
2026-01-05
Monika A Mirsch
Varmt tack för dina goa, mjuka och kloka ord - Vi träffas i gryningen! Monika
2025-12-21