Hoy, hoy, ni däroppe, vart ska ni?
Unge man, västerut, västerut, dit, där friheten tar vid, säger chauffören. Han heter Pablo.
Får jag följa er dit, där ofriheten tar slut?
Det är nog meningen, det, pojk. Opp med dig på flaket.
Jag kurar ihop mig, ryggen mot Fordens träräcken, Matteo och Emilio på andra långsidan.
Vägdammet, bensinångorna - näsborrarna skälver. En låda packade kålrötter, en låda präktiga äpplen, tre kacklande fjäderfän i en annan.
Tänker på mor, som jag nyligen begravt bakom huset.
Nu är jag ensam.
Ta en cigarett, pojk, säger Matteo. Du behöver en cigarett.
Jag röker, en glödande prick i skymningsljuset.
Motorbrummet, de varma vindstötarna, våra kroppar som knycker till - slaghål i grusvägen. Pablo räds inte avgrunden, den slitna ratten vrids av seniga händer, trädkronorna viskar lömskt under våra fötter. Störta, och vi slukar er alla.
Skymningsljuset vill att vi bromsar in, gör halt, ger upp.
Vi bromsar inte. Vi ger inte upp.
Vi kör hela natten, säger Emilio när jag frågar.
Gryningsljuset kallar på oss. Känner du inte det?
Slumrar, Matteos och Emilios mumlande röster, så yrvaken, fortfarande en strimma skymningsljus.
Får en skiva grovt bröd skuren med en kniv och en handfull torkat salt kalvkött till det, och så en plunta vatten.
Var finns friheten, frågar jag. Jag ser den inte.
Där borta, där borta, säger Emilio, blinkar mot mig, ler och pekar, pekar mot horisonten.
Matteo skrattar, han saknar två framtänder.
Pablo vänder sig om i förarhytten, ger mig en flaska halvfull rom, jag dricker, Emilio dricker, Matteo också.
Vi måste lovsjunga friheten, säger Emilio,
friheten där borta. Kan du sjunga?
Nej, säger jag.
Du måste sjunga, annars förlorar vi friheten, säger Emilio. Vi sjöng innan du klev på. Vi sjöng när du sov.
Men vad skall jag då sjunga?, frågar jag.
Sjung från hjärtat, säger Matteo.
Du måste sjunga från hjärtat.
Sjung om kvinnan som du älskar.
Hon är död, säger jag.
Sjung ändå, säger Emilio.
Du måste sjunga, för hennes skull.
Och för frihetens skull.
Det är min mor som är död.
Sjung ändå, säger Matteo.
Du måste sjunga, för hennes skull.
Och för frihetens skull.
Jag skall sjunga, om ni också sjunger, säger jag.
Vi skall sjunga tillsammans med dig, säger Emilio.
Vi sjunger om de dödas uppståndelse. Om undret i natten, säger Matteo.
I morgon, ja, i morgon, när gryningsljuset hälsar oss,
då är vi alla framme, säger Emilio.
Där ofriheten tar slut, och friheten tar vid.
+++
Fri vers (Prosapoesi)
av Gunnar Martin Aronsson
Publicerad 2025-12-20 13:01