8.
Lena har inte hört av sig.
Det är april.
Hennes mamma ringde häromdan och sa att Jelena trivs väldigt bra i Jalta på semestern och undrar om vi vill komma ner till Malmö om två veckor.
- Jelena blir så glad så att träffa lillen Sven igen. Också jag! Också morfar! Tack snälla Sven för alla underbara bilderna! Han är så fin, så fin.
Egentligen har jag inte tid. Petrus och jag har flyttat till Bagarmossen. Vi har grönt utanför fönstren! Så ovant. Och vackert. På Kungsholmen fanns bara sten. Vi kan ha fönstren öppna utan att dövas av staden och slipper mattor av sot. Vi tog med oss Lenas saker. Fast vi tror inte att hon kommer tillbaka. Hon låtsas fortfarande att vi är ett par inför föräldrarna. Ska jag säga något? Petrus säger att jag ska spela med:
- Ryssar är inte att leka med!
- Hon vill inte dela dig med mig! säger Petrus och kramar mig.
- Du vill ha mig för dig själv! säger jag och pussar honom.
Han kramar mig hårdare.
Vi renoverar fiket. Allt jobb görs av yrkesmän, vitt, övervakade av Junior och mig.
Petrus tycker att jag är löjlig:
- Alla gör svartjobb! Vi svartjobbare håller ekonomin uppe! Jag utnyttjar bara systemet! Gillar det inte! Fan heller! Men vad ska man göra? Du har råd att vara ordentlig. Hur tror du USAs ekonomi hade klarat sig utan svartjobb? Det svart arbetskraft som håller deras ekonomi flytande, modernt slaveri. Trump är idiot om han kastar ut alla illegala invandrare.
Lillsven artar sig fint. Tio månader gammal. Eller ung. Han kryper och hasar och klänger och ramlar och tröstas och rycker och sliter och allt måste han tugga på. Det är fortfarande jag som byter blöjor. Jag har potta med lock åt honom och vi går på muggen tillsammans. Han verkar tycka att det är kul. Han lär sig. Petrus vill inte för han pallar inte lukten.
Mormors vackra krukväxter avvaktar än så länge. De verkar ha klarat flytten mitt i januaris snöoväder bra.
Några av hennes möbler och konst som inte får plats har jag sålt genom Bukowskis. Jag har fått bra betalt. Petrus blev väldigt förvånad. Jag sa på ret att en gammal cyniker som han självklart inte begriper nånting av värde, om värde. Två Wassily fåtöljer, Carl Malmstens matgrupp Vardags, tre glasskulpturer av Bertil Vallien, två gamla kristallkronor och två orientaliska mattor. En kaffeservis i 30 delar av porslin, "Musselmalet", en dansk, väntar fortfarande på köpare.
Petrus är glad åt mina definierade muskler överallt tack vare träningen. Senig men med modifikation är jag fortfarande säger han. Men jag har långt kvar till skogshuggare, retas han. Själv har han blivit lite rundare. Det är jag glad för. Han skojar och säger att han kan skaffa sig bröst också.
Jag saknar en tjej i familjen. Jag gör det. Petrus gnäller och tycker att vi har det bra som det är.
En tjej doftar annorlunda. Det saknar jag. Fitta är fitta. Och bröst. Och det där kurviga.
Petrus kramar mig.
- Du gapar efter för mycket, Sven!
Prosa (Roman)
av Staffan Nilsson
Publicerad 2026-01-04 22:15