han gick genom sin trädgård
för att reda ut hur den mår
satte sitt stetoskop mot varje stam
han passerade
han stod länge tyst och lyssnade
allt eftersom han gick växte rynkan
på hans panna av vad han hörde
När han passerat alla träd
gick han bort till skjulet som i backen stod
och gnolade förnöjd i solen
trädgårdsmästaren slog igen sitt
anteckningsblock där han
plitat ner allt han hört och sett
det är vist och sant det är inte ytan
som avgör hur själen mår
det är innehållet vi under tiden får
och vad vi gör av det vi lärde
godnatt klokuggla
Fri vers av the wildcat
Publicerad 2026-03-29 03:21