Du
Moln kan höra oss
kan nästan röra vid oss
och inget är som förut
på randen av vår klippa
står här ovan marken
och väntar på den vind
som kan trycka mig ut
så långt jag kan
låta mig få prova
mina vingar
fläckar kantar stegen
när en vindpust tar mig
ännu längre ut
till slut jag begriper
att där jag står finns bara
vatten
mörka moln svävar över mig
Fri vers (Fri form)
av Lorens
Publicerad 2026-03-28 19:10
Max Poisé
Intressant text. Är lite förtjust i dessa korta direkta texter som visar vart skåpet ska stå.
2026-03-28