Från ISS kapseln, blickar astronauten ut mot jorden där att allt ser så fridfullt ut. OBS ! Musiken är endast ett sätt att visa ett litet exempel på hur texten skulle kunna framföras. Jag tycker oAi är oändligt mycket själfullare. oAi = InteAi ...
Jag blickar ut från rymdfarkostens kupol.
svävande högt över allt vi känner till.
Jorden breder ut sig under mig
gränslös, tyst och oändligt vacker.
Hav som smälter in i kontinenter,
moln som sveper över länder utan namn.
Inga gränser syns.
Inga flaggor.
Inga konflikter.
Allt ser så fridfullt ut härifrån.
Så stilla.
Så heligt.
Jag betraktar jorden från farkosten
som en varelse i ett akvarium.
En känsla av vördnad fyller rymden mellan oss.
Jag är vittne till något större än kosmos
En påminnelse om vår gemensamma hemvist.
Så betydelsefull.
Så andaktsfullt.
Men tanken gnager i mig !!!!
Varför ser vi inte detta när vi är där nere?
Varför låter vi det längtansfulla förvandlas till det fördomsfulla?
Varför förvandlas det fördomsfulla till hotfullhet?
Från rymden ser vi en värld.
En mänsklighet.
Men nere på marken drar vi linjer,
bygger murar, skapar fiender.
Härifrån är det så tydligt:
Vi hör ihop.
Vi är redan tillsammans.
Svävar i svårmod och besvikelse.
Härifrån är det så tydligt.
Vi hör ihop.
Vi är redan tillsammans.
Fri vers (Fri form)
av Peffag
Publicerad 2026-05-01 13:35