Ville mildra årens gång
med blommors doft
och fåglars sång
Ville se världen
med barnaögon igen
inte tänka på då
eller sen
Ville åldras med välbehag
med hjärtats lugna slag
var dag
Ville så mycket
fast stegen så sakta gick
över stock och sten
Ville åter känna
passionens kraft
rinna genom kroppens ådror
Ville så mycket i vårens tid
då björken stod
illande grön och skön
med nyutsprungna blad
och hängen
Ville se världen
med barnaögon igen
med nyfikenhet och glädje
I försommartid
då himlen stod klar och vid
och kvällen vilade
i skymningens sammetslena frid
ville jag ta vara
på all den tid som ännu återstod
Och ännu se världen
med den blick jag en gång fick -
den som fortfarande ser framåt
med nyfikenhet och förundran
Den blick som ännu kan känna
det inre barnets öppenhet
utan tyngd av ånger eller bitterhet
Tänk att få se världen så
alla kommande år
och fortsätta känna
allt som ännu finns
att uppleva och se
Med barnets förundrade blick
Fri vers (Fri form)
av Lottie Ålhed
Publicerad 2026-05-09 11:12
Larz Gustafsson
Och rospiggen spritter i mig.
2026-05-09
Kungskobran
Jag är som pojke fast farfar jag är ……….
2026-05-09
Larz Gustafsson
Våren är alltid en flod. En kaskad. Sprittande och porlande. Måtte vi aldrig förlora barnaögonen! Måtte vi aldrig bli blasé!
2026-05-09