En blixt av neonfärgat ljus
under alla lager svartvitt
Jag minns dem då
de trasiga barnansiktena
Sveken som alltid finns kvar
Jag frös alltid i min rörelse
lämnade dem ensamma kvar
Det finns något ont i mig där
något fult och farligt
Min kropp som behöver svar
Min kropp som behöver komma närmare något
Barnen är försvunna sedan länge
Jag vet inte om jag älskat
eller blivit älskad
Någonsin
När en blomma bryts av
i sin vackraste blom
då blir marken trist
och så fruktansvärt tom.
Fri vers (Fri form)
av Glömskan
Publicerad 2026-05-16 20:07