Världen är inte på riktigt. Den är en absurd pseudoverklighet, ett luftslott som människor till varje pris hysteriskt och desperat försöker att upprätthålla. Världen har inte varit så här själsligt och psykiskt illamående på 85 år. Världen är en ytlig, tom och fullständigt meningslös underhållningsindustri som gör människor endimensionella och olyckliga, hjärntvättade och psykiskt sjuka. Egot är en tung drog som det är väldigt svårt att sluta med. Skenheliga politiker med drömlöner som skiter blankt i de som har det sämst ställt. Det cyniska och likgiltiga samhällsmaskineriet som genererar utslagning och ett våld som bara fortsätter. Kärleken som behöver vakna nu och gå genom världen som en löpeld, som ett uppfriskande regn över förtorkade marker. Människor som behöver stänga av all elektronik, se på varandra och säga vad de innerst inne vill med sina liv. Världen har blivit så mycket större än själen. Världen dominerar fullständigt. Världen vill att vi ska vara dess viljelösa och själlösa slavar. Det råder ett sorts permanent destruktivt undantagstillstånd och människor minns inte vad de har förlorat vilket är en mardröm och en förbannelse. De inre territorierna är förlorade vilket gör att man mister sin kraft, livsvilja, motivaton, riktning och identitet. När vi ser på varandra med kärlek, empati, och förståelse så kan ett mirakel uppstå, när vi väljer att säga ja till det goda livet. Gud väntar på våra beslut. Han vet bättre vad det är vi behöver än vad vi själva gör. Han är sanningen, livet, och vägen hem.
Prosa av Johan Bergstjärna
Publicerad 2026-05-21 12:02
Abraham Isak
Surrealismen i ditt ämne är pessimism om livet.
2026-05-21