Sverige, vad håller du på med?

https://www.facebook.com/alicebahkuhnkeMP

 Facebook

Nio år.
Så kort att barndomen knappt hunnit börja,
så lång att en regim hinner kalla det “lagligt”.

Nio år.
En siffra som borde tillhöra hopprep,
inte äktenskapskontrakt.

Nio år.
Och världen tittar bort,
som om flickors liv vore sandkorn
man kan blåsa av kartan.

Men orden vägrar tiga.
Orden reser sig.
Orden väger mer än de män
som säljer sina döttrar för bröd.

Dialog – “Sverige, vad håller du på med?”

Medborgaren:
Hur kan vi ens överväga att samarbeta med en regim
som gör flickor till handelsvaror?

Regeringen:
Det är komplicerat. Vi måste kunna utvisa.

Medborgaren:
Utvisa — ja.
Men inte till vilket pris som helst.
Det finns lagar, konventioner, mänsklig värdighet.
Har ni glömt dem?

Regeringen:
Vi gör vad som krävs.

Medborgaren:
Nej.
Ni gör vad som är enkelt.
Ni gör vad som låter tufft i rubriker.
Ni gör vad som får människor att tro att ni “tar tag i problemen”.

Men ni gör det genom att legitimera en regim
som förbjuder flickor att gå i skolan
och samtidigt sänker äktenskapsåldern till nio år.

Det är inte politik.
Det är moralisk kollaps.

Dikt: ”Städer där flickor försvinner”
I städer där flickor försvinner
är gatorna tysta, som om de skäms.

Lahores gryning bär en lukt av damm och skuld,
Kabul bär en tystnad som ingen vind kan skaka.

Bakom stängda dörrar
anses barn vara ett förhandlingskort,
som om deras liv vore små mynt
som man kunde kasta i en mörk brunn
och låtsas att det regnade.

Regimer som kallar sig män
bygger murar av rädsla,
stenlagar,
och kallar dem ordning.

Men flickornas ögon
är fortfarande eld.
De brinner genom murar,
genom lögner,
genom varje hand som försöker
forma dem till något mindre än mänskligt.

Och vi –
vi som ser,
vi som vägrar att tiga –
bär deras namn som en trumma på bröstet.

För ingen stad är fri
så länge flickor hålls fångna.

Ingen nation är stark
så länge dess barns framtid säljs.

Ingen regering är ärlig
om den gör affärer med förtryckare
och kallar det politik.

Det är här vår röst börjar.
Det är här deras murar bryts.
Det är här ord blir vapen
mot dem som gör världen mindre.