Ser ner på mina regnblöta händer
Och tänker
Är det såhär jorden sörjer
Över hur kallt och hårt klimatet blivit
Mellan oss människor
Ska himlen gråta alla sina tårar
För alla förlorade själar
Både de som dött i meningslösa strider
Och de som förlorat sitt rena hjärta
Till hatets vassa klor
Vi kanske borde väva en filt
Åt världen
Med månskenets silver i trådarna
Och ett foder av solgula strålar
Som kan ge lite värme
Till alla den sorg regndropparna bär
De som startade dessa tankar i mig
När de blötte ner mina händer
Fri vers av Maria Sundelin
Publicerad 2026-05-29 09:12
La Magnólia
Ett vemod och en sorg finns i dina ord. Men de avslutande tankarna ger hopp om något bättre. Det kommer att bli en vacker filt gjord av månljusets silver och solens gyllene strålar till tröst och glädje.
2026-06-03
Marita Ohlquist
Jaa, låt oss väva.
2026-05-29