Bild: AndLou
När jag nu sitter och funderar
här i mina egna drömmars stad,
så finner jag mitt djupaste förnuft
och påbörjar livets fria promenad.
För jag har vandrat runt i mina cirklar
och sökt min spegelbild i varje vrå,
men när jag nu söker livets mening,
börjar jag äntligen att förstå.
Jo visst har jag stått på livets scen
och burit masker för att passa in,
men nu faller ridån för min teater
och sanningen blir återigen min.
När man tystnar i sitt inre
och slutar söka svar från alla håll,
då tystnar också alla krav och måsten
och alla visor behöver inte gå i moll.
Ja, tänk er att stå där i mitten av ett liv
och se att varje mörker faktiskt föder ljus.
Man behöver inte längre försvara sina fel
och inte ständigt leva i ett rus.
Det förflutna var en skola för min själ
och den resan har burit mig ända hit.
Nu kanaliserar jag min innersta kraft
och frigör mig sakta, bit för bit.
Så nu har jag äntligen fått vakna
och rivit ner min oros mur,
för att omfamna en levande framtid
där livets alla sånger ska gå i dur.
Ja, jag känner på nytt den sanna lusten
och jag vill hylla tillvaron med sång.
En nyvaken drömmares historia är klar,
om hur han till slut tog ett sista språng.
Så jag ser på den tid som nu har varit,
men med vördnad för den jag en gång var,
en sökare på jakt efter bekräftelse,
som nu äntligen har hittat egna svar.
Copyright © AndLou
Bunden vers (Rim)
av AndLou
Publicerad 2026-05-29 09:59
Sefarge
Tack för skrivelse som liksom lägger balsam och ger distans till Tidens bitande gång med rim -mande lyrik Utan att det blir till en Diktens Svane -sång? ;)
2026-06-02
Kungskobran
Fint skildrat om tidens gång. Sanningens minut den tittar fram till slut.
2026-05-29
Dolcehalit
Så ser resan ut genom livet för många och härligt att äntligen finna sig själv! Snyggt!
2026-05-29