En ljummen vind, smeker min kind. En ljummen vind får mig att minnas. Doften av de rosor som du älskade. Ditt klingande skratt, som alltid fanns där. Du gick aldrig, du dansade fram genom livet. Med en busig glimt i dina ögon, som aldrig tycktes slockna. Så fulla av hopp och tro på framtiden. Men lyckan den tog slut, en vacker dag när brevet kom. Svart på vitt stod där skrivet, det vi alla visste. Men som ingen sade. Ensam sitter jag nu på en stol vid din säng, och håller din kalla hand i min. Jag försöker att värma dig, men innerst inne vet jag. Det är redan försent. I ett öppet fönster där hänger en vit tyllgardin. En vind sveper förbi, torkar mina tårar bort. Nu flyger din ande, nu flyger din själ. Din trötta sjuka kropp nu äntligen vila får.
Skapa | Skriva av Blommornas drottning
Publicerad 2026-05-30 11:54