Mina sinnens fulla bruk evaporerar
i synsvårigheternas glasögonormighet,
minnesbildernas gulaktiga sandstormar
mellan Tuscon & Phoenix
och ett kvavt dugg av minimalistiska förhoppningar
tärda av morgonångestens självtvivel
Bach bygger klen tröst
i sin fortsatt tydliga & klara arkitektur;
oföränderlighetens oförytterliga rättighet
i partiturens fladdriga flärd
när seniortaxin står tomgången och väntar
på albanska eller tigrinska
Harggrannar stapplar i solskenet på magra ben
i avklippta blåjeans,
skjutande rollatorer i näsans riktning,
envist, bergsklättraraktigt klippande i livets slinga,
bara några replängder till
En av bostadsföretagets stora motorgräsklippare
ringar in mina villråd
i en slags töcknigt bordunistisk verklighet,
glest behängd
med Bachs tempererade små pianoklockor
88-årige grannen Kurt
med sin rollator
och sina bara pinnben
försvinner som en spånsticka
mot horisontens ICA Knuten
i en slags fusion av sant & troligt
och perspektivets insteg i måleriet
när jag retirerar in i min rygglega
där balkongdörren står uppgavlad
som en urblåst förhoppning
mot universums svårtolkade upptåg
Ett propellerplan kryper över himlavalvet
som en insekt över en lampkupa
i en sjuksal;
flygplanets mumlande doppler meditativt långsam
över min återstående hörsels trolltrumhinneskinn:
alla liv oföränderligt fladdrande i förändringens vindar
Fri vers (Fri form)
av Ingvar Loco Nordin
Publicerad 2026-06-08 11:53