Trots
att jag alltmer
släpper det förgångna och dess objekt
så som man låter sina tonåringar, steg för steg,
ge sig av, vartefter de växer ur sitt hem,
och som måste acceptera hur ens kvinnor åldras
och tvinar,
eller hur ens lekamen, bit för bit, blir för gammal
för de mer påfrestande fjällvandringarna,
tog jag ikväll – sista kvällen i min sydliga retreat
i Nyköping för denna gång –
på måfå fram en ljudkassett
ur min nästan omoraliskt stora samling
analoganakrona kompaktkassetter
– från den tid då dessa var ens huvudsakliga ljudbärare,
på 1980- och 90-talen,
(tills DAT-inspelare, minidisc, CD-brännare
och sedermera strömmande ljud på nätet, tog över) –
som visade sig innehålla en inspelning
från Sveriges Radios P2 från 31 augusti 1992
med höstsäsongens första Nya Timmen
med Folke Rabe
Nr.1 den kvällen var Athur Honnegers
Pastorale d'Ete (k1920) (8:17)
med Bayerska Radions Symfoniorkester
under Charles Dutois
som jag troligen inte lyssnat till
sedan registreringen sista augusti 92...
Folke fortsatte med Karl-Erik Welins
Sorgesång ur Fyra japanska dikter
med Rilkeensemblen under Gunnar Eriksson,
och sedan den gripande vackra och skavande
Stråkkvartett nr 2 – PC 132 (1970)
av samme tonsättare, med Saulescokvartetten,
inspelad i maj 1971.
Jag har vuxit ifatt denna tärande sköna musik,
som letar sig fram över fönstret
som ett ilande sommarvatten
Welins kvartett
väcker en gammal kammarsjäl hos mig,
ur det brutalt finstämda förtvivlandet;
äpplen på ett ekbord
och ett enstaka minne
som satt sig tillrätta
Som sista inslag i detta exemplar
av Nya Timmen i september 1992
spelade Folke Rabe ett tidigt stycke
av John Cage;
Three Dances for Two Prepared Pianos
(1944 – 45),
med Joshua Pierce & Dorothy Jonas,
på uppmaning av undertecknad
Folke läste upp brevet i Nya Timmen:
”Preparerat piano står väl folket upp i halsen,
antar jag, med tanke på den ymnighet
dylik hantering som florerar,
men det finns dock stycken i genren
som vida överglänser den mer mediokra
skruv- & kautschukmodifieringen.
Ett sådant stycke är John Cages
Three Dances for Two Prepared Pianos
från 1944 – 45,
då grabben alltså var 32 – 33 år.
Man kan ju tänka sig den unge amerikanen
i crew cut och rutig flanellskjorta
lutad in i flygeln
som om han stod och jobbade
med en skiftnyckel
under huven på en gammal Dodge
Det är det här jag älskar i det amerikanska:
ingenuity!”
John Cage dog 12 augusti 1992
Folke dog 25 september 2017
Fri vers (Fri form)
av Ingvar Loco Nordin
Publicerad 2026-06-10 09:29