Logga in


när man äntligen är fri men ändå tillåter sig att i tanken leva i dåtid med osynligt galler runt ens egna liv.

...för att rymma oss båda

jag vill sparka sönder
den illusion
du skapade till
vårat glashus

jag vill slå isär
det lilla medvetandet
från mardrömmen
du stoppade
under min hud

jag kan inte hata dig
utan att hata mig
mer...

ändå ler jag
inte för att
förminska
utan för att
enkelt
ta ett steg framåt

...ifrån dig



Fri vers av ia
Publicerad 2026-06-11 01:35