Den raka siluetten, den feberheta huden. Hennes ögon nattblänker. Rösten stryker medhårs.
Och skrattet, som får linjerna att djupna.
Tryggheten mellan hennes tänder.
Jag visste inte,
att hon fanns.
Prosa av jba
Publicerad 2026-06-12 16:03
Emanuel Sigridsson
Och sen skall jag förstås säga: En väl genomarbetad text. Där orden verkligen ger sken. Men det behövs kanske inte sägas när jba skriver. Hon äger en märklig stilistisk förmåga.
2026-06-13
Emanuel Sigridsson
Litterär kontext infinner sig ganska snabbt längs texten: Murakami och Solen har sin gång. Murakami "Hennes ögon nattblänker". Solen har sin gång: När en man får se Lady Brett och därmed lutar det hela mot en erotisk bedömning. Solen har sin gång styr: som att se det förlovade landet. Vad som sätter stopp för mitt tänkande vet jag inte säkert. Kanske "nattblänker". Och här uppstår pendeln mellan hårt och mjukt. Och följande fråga infinner sig. Är medhårs ett positivt ord här: "mellan hennes tänder", "raka siluetten" säger nej. Det mjuka faller ur och satsadverbialet "inte" i näst sista satsen vänder allt över ända. Och mötet blir något helt annat. Riktigt svårt att tolka.
2026-06-13
Förvandlingar
Det här är det enda bra som skrevs 12 juni.
2026-06-13