Vid ån stod fåglarna i hetsig tvist.
Om frön som fallit ned i morgonljus
de stridde hårt, och vrede växte opp.
En and stötte av våda till sin vän.
Då brann en harm i bröstens djupa grund.
Han lyfte näbben mot sin broders bröst.
Men natten föll och tystade hans mod.
Och dagen grydde med mild och sval ro.
Han såg då sorg på andras sänkta drag.
Då vek hans vrede undan, still och tung.
I åns djup lades allt hans bittra sinn.
Och friden kom igen i flockens härd.
Bunden vers (Blankvers)
av Kekke
Publicerad 2026-06-13 12:45