finns,
vi är utom,
hur mycket vi än vill
så strandar vi när motsatsen okrypterat
anländer i en presentask
så mycket vi söker,
och krossas,
så mycket vi inte finner
när vi slutar
existens,
som söker maka,
hur mycket vi än saknar
så bryts vi itu när frånvaron
konkurrerar ut närvaron,
så mycket jag,
för lite du,
nästan inget vi
men vi fortsätter vakna dagen efter
med hopp om att det är sista gången,
vi vaknar ensamma.
Prosa av Max Poisé
Publicerad 2026-06-14 08:44
Dolcehalit
Intelligent gestaltat o frånvaron som stjäl uppmärksamhet från närvaron. Hoppfullt slut! Snyggt!
2026-06-14
Lena Staaf
Sörja och sakna, eller sörja om man inte saknar? Tänkvärd dikt.
2026-06-14
Merrill
Frånvaro som konkurrerar ut närvaro - tankeväckande - bra!
2026-06-14
AndLou
En gripande betraktelse över sökandets smärta. Trots att tomheten bryter oss itu, glimmar hoppet envist i sprickorna, och en längtan efter att sluta vakna ensam.
2026-06-14
Ninananonia
Fint beskrivet om ensamheten..
2026-06-14
sphinx
Det är detta poesi till största delen handlar om - att sätta ord på det vi inte har/saknar. Typiskt Maxigt, typiskt bra!
2026-06-14