KULTURBARN
När natten är drömd
och fyllt mig med demoner
är jag kanske dömd
att sakna ambitioner
Jag är utan vemod
för jag saknar sorg
och har inget svårmod
Inuti min borg
Allt viskande
och tisslande
bakom min rygg
formar en skygg
och instängd gestalt
som svävar över allt
och vars övermod
faller i ett stup
som fylls av blod
i ett gränslöst djup
och vankelmodigt
gestaltas våra sår
och något blodigt
och det som återstår
är kulturens grund
som sällan är kul
men alltid är sund
och kan vara ful
men ger ett visst hopp
till vår besjälade kropp
och skänker varje hus
en liten strimma ljus
Kulturen är ett lidande
som kan vara befriande
och som barn till
dess kulturella demoner
står vi ej still
med våra ambitioner
Ett kulturbarn av vår tid
kan aldrig finna frid...
Bunden vers (Rim)
av Dan Berg
Publicerad 2026-06-15 21:59