Det regnar.
löven virvlar i vinden.
Jag sitter i bussen.
Framför mig löper vägen
utan slut.
Någon visslar
en gammal
bekant melodislinga
någonstans.
Jag överrumplas av
regnets häftiga
plötslighet.
Där borta, långt borta
i horisonten
finns havet jag föddes vid.
Jag sträcker fram min hand,
du tar den i din.
Jag känner din värme,
jag känner frid.
Fri vers av NahideH
Publicerad 2026-06-16 16:54
Skrivmaskin
En fin dikt att läsa. Upplyftande.
2026-06-17