Sjön vilar vid strandens kant.
Bryggan håller ihop vattnet med land.
Vingar flaxar ovanför, håller upp himlen,
men jag önskar den föll ner ibland.
Träden växer och strävar mot ljuset.
Skogen försöker ge oss all sin kraft.
Nätterna kommer för att nå drömmarna,
om allt det som vi aldrig har haft.
Vinden försöker stilla smeka vår kind.
Stormar försöker väcka oss från allt vi har förstört.
Klockan går framåt för att visa vad vi har kvar,
i stunder där allt känns kört.
Bunden vers (Rim)
av H. Tankestrid
Publicerad 2026-06-16 20:02