När musiken tar slut
släck lamporna.
Inte för att natten behöver hjälp.
Den hittar in ändå.
Musiken har varit där
när inget annat orkade stå kvar.
En vän utan ansikte.
En hand över bröstet.
Ett rum som brinner
utan att brinna ner.
Man dansar genom skiten
för att kroppen ibland vet
mer än huvudet.
Och när allt annat försvinner
är det kanske bara ljudet kvar.
Skicka mina papper
vart ni vill.
Jag har redan folk
på insidan.
Spegeln vägrar släppa mitt ansikte.
Fönstret håller kvar någon annan.
Utanför väntar världen
Jag hör något mjukt.
Nära.
Långt borta.
Som en röst
under marken.
Vad har vi gjort
med allt som en gång
var oskyldigt nog
att kallas vackert?
När musiken tar slut
finns inget kvar
att gömma sig i.
Så släck lamporna.
Släck dem.
Låt mörkret
säga resten.
Fri vers (Fri form)
av WPH
Publicerad 2026-06-17 10:17