22
Annorlunda eftermiddag, sa jag det?
Så mycket grävande i våra inre, var för sig och tillsammans under ledning av AD. Så mycket!
Mest besvärande var frågorna kring relationerna med Lisen, Thor och Lennart.
Näst besvärliga rörde dödandet och att jag inte har haft full koll på varför.
Lättast var det att försäkra att Umar och jag trivs med varandra efter att jag fått redogöra för hur jag såg på hans styrka och svaghet.
Tillsammans redogjorde AD för hur Umar och jag hade beskrivit oss själva och varandra.
Umar ryckte på axlarna Kanske är jag mer explosiv än Ettan, Uno alltså, medan han är mer analytisk. Jag inflikade Jag är kanske inte så snabb att agera – Umar nickade och klappade mig på huvudet – men jag gör det med precision. AD log och jag la till att Umar är mycket starkare.
Umar sa utan omsvep att jag är bättre på att analysera och förbereda och på ADs fråga om det var besvärande slog Umar entusiastiskt ut med armarna Vi blir perfekt team! Han la försiktigtvis till Vi är båda bra på att agera och analysera men vi har koll på varann, och Uno är en bra man. Jag instämde i att vi båda två vet vad som krävs och har koll på hur vi bäst tar tillvara våra respektive styrkor och svagheter. Umar nickade allvarligt instämmande och kramade mig i nacken.
Nästan fyra timmar, fyra timmar inklusive fikapaus, höll vi på. Vi har fått besked att i morgon ägnar vi oss åt fys och vapen medan ledningen utvärderar resultaten av tester och samtal.
Dagen avslutades med en insmickrande middag med kockens handrullade gudomliga köttbullar med len brunsås, dillkokt potatis, lagom sötsura rårörda lingon och en fräsch grönsallad. Efterrätten var kockens vaniljglass med en skopa blåbär.
Prosa (Roman)
av Staffan Nilsson
Publicerad 2026-06-17 20:00