Förnimmer barndomsminnen
längs med en snårig väg
de klaraste stunder säg
huruvida de lyser upp mina sinnen
en hedersvärd begravning skedde
efter en forsande regnskur
tre harungar utan skydd av moderns mur
bragdes om livet och sorgen ledde
till hulkande gråt
långt bortifrån verkligheten
en sägen som säger att kättingen
låser fjärran strömmars låt
om den käraste käraste vännen
inunder ekarnas lund
i graven sover en stund
under jord med ansikten
vänd mot den sfär
där tryggheten var
kistan täckt av blommornas sav
här vilar den du håller kär
... mitt barn var jag
Prosa av Leo Lo
Publicerad 2026-06-19 06:17