Jag klär på mig mitt glada ansikte
Det stramar vid tinningen
och munnen rätas ut
Det är inte mitt ansikte
jag har lånat det
av en handelsresande i skuld
Jag klär i lycka
men väljer alltid sordin
provar olika miner
i upplysta fönster
men lysrörsmeddelanden
är svårtolkade
för oss som inte har något stjärntecken
Du påpekade grandet i din broders öga
men var själv den som bytte trottoar
Du skriver från Berlin och frågar:
sågs vi över borden
eller mellan?
Minns när du skurit dig
och försökt stoppa blodet
med toalettpapper
Det raka snittet
suturtrådsminnen
En natt på psykakuten
En morgon på altaret
Vi levde i mellanrummen
Rör mig varsamt genom natten
och tänker på alla dem som bär på en sorg
men maskerar sig bättre
Precisionspatrullen
skrapar bort allt som natten
lämnat efter sig
Fri vers (Fri form)
av Åstrand
Publicerad 2026-06-24 10:12
Sefarge
Så levande skrivet! Dikten kalibrerar tanken över att glimtar av liv från då är en del utav nu?
2026-06-25
Jacob Sjöstrand
Gillar hur du förflyttar sig mellan skeenden och tempus, sömlöst och ledigt. Ändå med en tråd som kan följas. Det är inte ofta jag blir avundsjuk på någon annans sätt att skriva och formulera sig. Men jag kan bli det, när jag läser dig. Låt oss kalla det beundran.
2026-06-24