var resan mödan värd
var vägen rak eller krokig
stred du med smidat svärd
när du kändes smått tokig
verklighetens kalla vindar
blåste snålt om din frusna kind
du forcerat ödets grindar
vilat under susande lindar
vinterns bistra isiga köld
som pantsar på din kropp
du fått en extra sköld
men än så länge har du hopp
våren kommer med värme och sol
du har ännu en lång bit kvar på din resa
du vilar i värdshusets stol
ännu har du inte fått veta
vad som är resans mål
du grubblar över livet
hur mycket du tål
det känns ibland övergivet
när du resans mål når
kanske du en insikt får
att detta var ju givet
det var ju livet
Bunden vers (Rim)
av Öknens Ros
Publicerad 2026-06-24 12:39
Kungskobran
Fantastisk bra dikt. Man känner inspirationen från Karin Boyes den mätta dagen
2026-06-25
Dolcehalit
Kanske vägen på resan är målet, som du skriver i sista versen. Bra!
2026-06-24
Marita Ohlquist
Bra skrivet om livet och resan till okänt mål.
2026-06-24