Jag gråter med din smärta, av orden från min mun
Jag dog ytterligare en liten bit av det jag sade
i en ej så begåvad stund
*
Om du bara kunde känna, det jag känner nu
Om du bara kunde se, det mina ögon ser nu
*
Att jag känner så mycket att det gör ont i själens djup
Att jag ser, men ser helst det vackra i varandets nu
ganska många gånger ser jag skräckbilder från för
som i en gråzon, jag ser ej svart på vitt
*
Men jag skulle vilja se, det dina ögon ser
Jag skulle vilja känna, det du känner nu
Om jag ej var så impulsiv, hade jag ej orsakat
smärtan du bär nu . . .
*
Så förlåt de sagda orden som flög ut ur min mun
förlåt för att jag förorsakade dig denna smärta
som föll i avgrundens brunn
*
förlåt säger jag, från djupet av min själ
och i mitt hjärtas trädgård har hösten
lagt sig till dvala, vissnat har mitt träd
jag nu skuldtyngd denna börda bär
*
Förlåt . . .
Fri vers av DanSan
Publicerad 2006-11-10 22:54
Agnes
Anslaget är perfekt! Jag fångades omedelbart. Men efter ett par stycken började din självutlämnande, 100 %-iga ursäkt mer likna en "se-jag-kan-skriva-vacker-poesi-om-mitt-dåliga-samvete"-dikt. Så mitt råd är att kapa texten efter strofen Att jag ser, men ser helst det vackra i varandets nu... Fram till dit är det en helt underbar dikt, i mitt tycke! Och du, färgen är också perfekt ;o)))
2006-11-11
ej medlem längre
Snälla... texten är förlåten som smultron välsmakande i gom såväl i själ
2006-11-10
Mickaan
Mycket smart skrivet & vackert! :)
2006-11-10