Mumlande läser han halvhögt
för sig själv, prasslande
med läppar lika torra som bokens
gulnade pergament
skenet från ljuset fladdrar oroligt
från korsdraget som ständigt
viner genom rummet
Hans vattnigt blodsprängda ögon
letar intensivt mellan raderna
för han anar något stort
boken ruvar på en hemlighet så
djärv att den förbjudits sedan
sekler i det förgångna
Plötsligt ser han, hjärtat slår en
livsfarlig volt och kallsvetten
bryter fram ur hans otäckt vitnande
panna
med svartnande blick stirrar han
tomt ut i mörkret, en tår sipprar
ner över kinden
~Apparet id etiam caeco~
Fri vers av Gawain
Publicerad 2007-02-08 19:58
Söder
Alltid en njutnig att läsa dina verk... den här grep tag i en med sin spänning... Snyggt!
2007-02-08