Sprang ikapp mig själv häromdagen och sittandes med glassen i min hand,
insåg jag att det var dags att stanna upp. För första gången på länge njöt jag
av den goda glassen och smaken var så annorlunda.
År som gått där jag hela tiden varit så tapper inför livets alla uppgifter. En kvinna som ständigt fann lösningar och fick det omöjliga att bli plötsligt möjligt. Visade upp en styrka som beundrades av andra. Detta gjorde att många sökte sig till mig, i hopp om att jag hade deras lösningar. Det har många gånger också gett resultat och jag genom åren fått otroligt fina vänner.
Men just den där dagen då solen värmde och glassen smakade så annorlunda,
vaknade jag plötsligt upp. För inuti mig har det länge funnits en längtan att själv få bli sådär omhändertagen som jag så många gånger gett andra. Jag ville också få den där möjligheten att få krypa in i någons famn, få gråta ut och säga att faktiskt också jag kan vara ledsen. Men det är som om ingen tror på att just den här kvinnan som ständigt funnits där för andra, själv kan behöva ibland en utsträckt hand.
När jag sprang ikapp mig själv häromdagen, var det en härlig befrielse.
Jag kan fortsätta vara den jag alltid har varit men händanefter ska jag alltid
stanna upp och känna efter vad som känns bäst för mig själv. Att gå in i något
där man känner att man får kanske gå den långa vägen själv tillbaka, är ett sidospår som jag kommer i fortsättningen att undvika. Att ge en utsträckt hand är aldrig fel men viktigt att göra det i rätt tid. Först o främst är det viktigt att bygga upp en inre styrka för sig själv och hitta rätt balans i livet. Då kommer den där härliga inre glädjen, harmonin och man utstrålar värme och trygghet.
Har bestämt mig att inte springa mer utan börja leva i nuet och verkligen känna efter och njuta av dom små ljusglimtarna i livet. Att ta till sig att man faktiskt trots allt bara är en människa som måste få möjlighet att få vara sig själv fullt ut. För jag har torkat många kinder i mina dagar, inte fel om någon torkar mina också någon gång. Det är väl verkligen kärlek
till livet och så otroligt äkta.
Prosa (Novell)
av nattig
Publicerad 2007-05-03 11:29
aol
så klok är din insikt så hoppingivande gillas
2008-11-01
"Silver"
En mycket klok insikt och välförtjänt guldstjärna. Härligt också att kunna blicka tillbaka på ett liv där man kan se att man gett mycket glädje till andra. Ljus, hoppingivande text.
2007-05-17
Dégager
Verkligen en känsla som man kan känna igen sig i. Minns att jag upplevde något liknande för något år sedan. Ett viktigt ämne att fundera över och fint skrivet.
2007-05-16
ej medlem längre
Känner verkligen igen mig i din berättelse. Bra skrivet!
2007-05-06
Vivaldi
Jag känner igen mig i din text och det var också väldigt bra skrivet! *applåd*
2007-05-06
Charlotte S
WORD UP till dig!
2007-05-05
KonstigaKatter
Vi har ännu mer gemensamt ser jag;) Dina funderingar är som en kopia av mina. Det värsta att den tidpunkten när famn för mig behövs är det bara jag som vet om det. \"Självfamn\" kan den kallas. Den existerar tack vare de små \"lyckoblick\" på vardagen.
2007-05-03