så blåste vinden
släckte mitt ljus
stigen försvann
till drömmens hus
vart tog du vägen
stjärna på himlen
skatten i grottan
vem tog den
sångaren tystnade
orden dog bort
vägen ner
är oändligt kort
stigen jag följde
den ledde till dig
men vinden släkte ut
ljuset för mig
vad trött jag är
på att irra kring
att fånga i farten
just ingenting
och att vända om
kan man göra det
att starta om
nu när man vet
skogen skakar
sin väldiga man
nej skriver spindeln
i spindelgarn
så jag ylar mot månen
som galningar bör
väntar på gryning
då drömmar dör
det röda bläcket
torkar nog snart
skall ge mig av
vet ännu ej vart
du var en dröm
i månens sken
ett famntag i mörket
när timman var sen
Fri vers av Matsya
Publicerad 2007-11-14 21:13