Din röst är inte mer än en viskning,
men orden känns längs hela ryggraden
som om du skrikit,
och varje ton vibrerar mellan kotorna.
Jag vill andas mellan hjärtslagen,
men kan inte förmå mig att sluta lyssna
på orden som ekar mellan nervtrådarna,
pulserar ut i mina ådror i takt
med varje förrädiskt hjärtslag.
Din beröring är inte mer än viskning
mot min hud,
men dina fingrar ger mig brännskador
av tredje graden,
och ditt hjärta slår i otakt bredvid mitt.
Jag håller andan, nu när alla andetag
räknas som mest,
bara för att höra orden
som viskas mot min hals,
där dina andetag bildar imma mot min hud.
Fri vers av Lise-Marie
Publicerad 2007-11-22 20:14
Herr Ångest
Fin kärleksdikt..
2010-01-07
Desert dust
helt underbart halleluja moment vackert :)
2008-06-19
Lars Hedlin
mm ett underbart stilla ögonblick...känslan etsar sig in..*L*
2008-06-03
Karl-Bo Lundstedt
Hoppas att Du satt musik till den här.... helt kolossal.... kb
2008-05-05
Komisarek
jag tänker Kent. Vet inte om det för att jag har snöat in på Kent men det här känns som något Jocke Berg skulle kunna plita ner. Vackert och sorgset
2007-11-22