Frosten kommer
tillbaks i min själ,
nu dör alla blommor
nu fryser jag ihjäl.
Den smyger sig sakta
men nära inpå,
mina läppar blir blåa
jag kan inte stå.
Jag faller nu ner
i ett hål utan slut,
jag ville bara leva
men livet dog ut.
Jag tänkte en tanke
att kanske det går,
att landa säkert
om botten jag når.
Men plötsligt i fallet
så fångades jag,
utav änglar så vackra
som en frostig vinterdag.
Dom räddade livet
på nån som var död,
dom gav henne värme
och tände hennes glöd.
Och än brinner elden
för den som är kall,
för den som vill räddas
ur ett evighetsfall...
Fri vers av Alexa88
Publicerad 2007-11-26 11:38