ett mäktigt oväder drar in
över mitt försvarslösa landskap
blomsterängar drunknar mitt under högsäsong
ståtliga träd som bär kronor av stolthet
rivs upp från rotens djupaste
fattar min darrande modlösa hand
för att nå ljusets kraft
någonstans bakom molnens svarta tornado
skiner solen med sin läkande värme
det ogreppbara faktum
hur vågornas strömmar
kan besitta sådan kraft
att de drar ner mig gång på gång
hjälplöst under havets yta
lämnar mig på botten
förbrukad oduglig tillintetgjord
Fri vers av devilsangel
Publicerad 2008-05-22 12:02
Lars Granlöf
Härlig symbolik, metaforik som klargör bättre än att beskriva skeenden naket. Sänder en flyttväst som lyfter dig upp till ytan även om du skulle svimma på den mörka bottnen.
2008-05-22
Mona*
En stark text!
2008-05-22
JJ
Stark text! En förtvivlan över kraften som är okuvlig... Vågorna är starka men diktjaget är liksom författaren starkare! Mvh. JJ.
2008-05-22
coffe
du är så djup,,du är så stark igenom att du vågar visa dig svag, ,det är skönt att läsa dig //c
2008-05-22
ej medlem längre
Underbarrrrrrrrrrrrrrrrrt vackert o starkt skrivet, känner igen mig i varje ord, du beskriver min vardag, ett träd vars rötter dras ut, innovativt och nyskapande älskar ditt sätt att skriva, applåderar!
2008-05-22
Maria Malm
Kraftfulla beskrivningar..och må diktarjaget ta sig upp till ytan..
2008-05-22
sunnanvind
Starkt om en känslor..du målar otroligt starka bilder med din poesi...
2008-05-22
isabel louise
ps. du kan verkligen sätta ord på känslor och få det att bli underbar flödande poesi! wow! säger jag bara :)
2008-05-22
isabel louise
ajajaj! så starkt! melankoliskt och hopplöst...hoppas du ser den lilla gnista som väcker dig tillbaka och förmår dig att simma mot strömmen och upp. vet att du är en fighter!
2008-05-22
Lindizz
Har läst din text flera gånger, du skriver med ord som går rakt in i hjärtat, griper tag i mig som läsare. Kanon skrivet.
2008-05-22
Larz Gustafsson
Det är jag med om. Ofta. Sitter där på botten och alla ord är förbrukade. Liksom jag själv. Men jag är tacksam till Honom om vilken det heter: \"Han böjde Sig ned och hörde mitt rop. Han drog mig upp ur fördärvets grop, upp ur den djupa dyn. Han ställde mina fötter på en klippa. Han gjorde mina steg fasta. Han lade i min mun en ny sång. En lovsång till vår Gud.\" Jag tycker mycket om din livfulla illustration av hur ovädret drar in... Man känner sig försvarslös många gånger.
2008-05-22